Att våga visa sig mänsklig

Jag har vidrört den här diskussionen tidigare och jag slits mellan två poler…. Ska jag vara mer personlig här ute i cyberrymden eller ska jag vara ännu mindre personlig? Härom dagen raderade jag alla semesterbilder och annat som jag tyckte var för personligt på facebook och tänkte ha det mer som en professionell kontaktsida. Jag har övervägt att göra samma sak här, eftersom ALLA kan följa mig här, vilket ju är ännu värre än att dela med sig av saker på Facebook till valda vänner!

Men sedan har jag börjat fundera…. Jag lever inget perfekt liv (vem gör det?!), jag är människa. Precis som alla andra. Och kanske man är som allra starkast när man vågar visa sig svag? Just nu känns det som om jag kommer att välja det modigare valet och bjuda in lite mer till min personliga sfär – men vi får se om det håller i sig, eller om det här blir ännu ett alltför personligt inlägg som raderas senare! Hur resonerar ni, kloka människor där ute?

Idag är jag sååå trött. Det har varit ett par veckor med riktigt dålig sömn nu, så energin finns inte riktigt till allt jag skulle vilja göra (inklusive bloggning), och det värsta av allt är att huvudet inte fungerar som det ska! Visste ni om att ens intelligenskvot sjunker dramatiskt efter ett par sömnlösa nätter? Så just nu går väl min att summera på mina fingrar och tår!:) Två dagar i rad har jag i panik sprungit och sökt min försvunna plånbok när jag ska iväg, för att inte tala om hur elegant jag klarar av att trolla bort nycklar och mobiltelefon! Hokus, pokus, sim sala vims: de är i min hand ena sekunden och andra spårlöst försvunna!!:) För att återfinnas på de mest intressanta ställen… Jaja, det är bara att gilla läget!

Idag träffade jag min underbart kloka vän Therese på stan (efter att ha kommit pinsamt sent!!) och fick en välbehövlig pratstund. Hon är en kvinna som ger mig perspektiv på min tillvaro, och jag är så tacksam över att ha vänner som gör att man kan komma ur sina egna insnurrade tankebanor. Det önskar jag alla! Och i slutänden handlar allt om fokus, fokus på det dåliga, eller fokus på det bra. Okej, jag mår inte på topp just nu. Det är bara så. Jag försöker se det för vad det är, och inse att det går över så småningom, medan jag gör mitt bästa för att hitta långsiktiga lösningar. Men mitt liv är rätt så underbart ändå!! Det regnar, men jag kan sitta inne i värmen med tända ljus och en härlig kopp varmt te. Jag har vänner som bryr sig om mig, en underbar man i mitt liv, och ett hopp för framtiden. Och nu ska jag byta om till en fluffig flanellpyamas, krypa ner i en mjuk säng och slötitta på en mysig serie som vi just upptäckt och bara ha det gott. Och kanske, kanske är det just i natt som allt vänder för den här gången….

 

 

 

About Lisa

Välkommen hit! Här på min blogg skriver jag om inredning, stil och mode, personlig utveckling och lchf. Du får också följa min vardag och alla mina olika projekt.  /Lisa
This entry was posted in LYCKLIG. Bookmark the permalink.

5 Responses to Att våga visa sig mänsklig

  1. Kina says:

    Ja det är inte lätt att veta hur mycket man ska skriva ut på bloggen. Ibland önskar jag nästan att jag hade en aliasblogg där man verkligen kunde spy ur sig utan att någon har den blekaste aning om vem man är. För riktigt, riktigt ärlig kan man ju faktiskt inte vara alla gånger. Man kan skriva att man är arg eller ledsen men inte på vem för kanske den personen läser bloggen. Man kan inte spy ur sig om sitt arbete för det kanske finns någon som känner igen det man skriver och luskar ut vilken arbetsplats det gäller. Det är svårt……….Hoppas du piggar på dig snart, skickar en kram genom cyberrymden till dig :)
    Kram Kina

  2. Lisa says:

    Jag vet inte hur klok jag är när det kommer till cyberspace, men jag gillar när folk blir personliga och visar sig mänskliga, något jag också försöker visa/vara, och inte bara berätta om allt det perfekt. Men det är inte lätt. Vad är det för serie ni upptäckt? :) Kram

  3. Hej fina du!!
    är så glad över att ha klokadu i mitt liv! Det är svårt med bloggandet…som du vet är ju jag väldigt personlig, för det mesta så funkar det som jag vill (att man kan hitta stöd i varandra) men ibland så får jag skit för det jag skriver…jag har ju valt att ”go public” så det får jag acceptera, men ibland gör det lite ont ändå…
    Du kanske ska prova dej fram som du gör nu??
    Men utanför cyberspace så är jag glad och tacksam över att du vågar visa dej mänsklig…

    Hoppas vi ses snart igen & hoppas att skrotsömnen reder ut sej, fort.

    Kraaam!!

  4. Jane says:

    Jag inte är det lätt att veta hur man ska förhålla sig till sitt bloggande. Men jag har nog blivit mycket mer personlig nu på senare tid tycker jag.
    Hur som helst så tycker jag att det är kul att du är tillbaka tjejen!
    Kramar i massor finaste du / Jane

  5. Emmy says:

    Svårt är det ibland, men alla är vi mänskliga. Jag tycker att det är skönt att dela livet med andra som valt att blogga för det finns mycket kunskap och stöd att finna där! Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *